Meetings No 37
Ledare
Bara början
Politiskt Forum 2011 har målet att en politiker står på scenen.
Cover Story
Sebastien Tondeur
Möten är så mycket mer än logistik.
Årets mötes- och eventplanerare 2010
Hurra – vi vann!
Magnus Sallbring & Dr Gunnar Öhlén.
Psykologiska Mötesplatser
Sanning eller konsekvens
Hur människans möten kan leda till det ena eller det andra.
Omvärldsanalys
Framgångar
Oracle Open Worlds inställning till ett hållbart event.
DMC
Är du en wannabe DMC?
det finns alldeles för många DMCer som har på tok för låg kunskap.
Per Hörberg
Mai pen rai
Mötesuppror
Radar
IMEX 2010
Tillväxt och återhämtning
Robin Sharma
The Brilliance of Diversity
When you really think about it, it’s the people who see the world through a different set of lenses that actually serve to stretch your thinking and provoke new understanding (and provoke they do).
Hjärnkoll
Peter Gärdenfors
Dialogen skapar ett direkt möte mellan två människors inre världar.
MPI
Nätverk för mötes- och eventutbildningar
ger undervisningen ytterligare en kanal till mötesindustrin.
Roger Kellerman
Meetings@TUR
Return on Involvement = ROI²
platsannonser
Akademikonferens
söker Projektkoordinator till kontoret i Solna.
nyheter
Swedish Lapland
Skellefteå Airport
får pris som Årets Möjliggörare.
på nytt uppdrag
Stellan Eriksson
ny ekonomichef på MCI.
företagsutveckling
Bra Mässor
köper del i Oxbridge Live Media.
föreningar som utvecklar världen
Göteborg
värd för Associations World Congress 2019.
På nytt uppdrag
Siri Wikander
blir ny Director of People Growth på Scandic Hotels.
Awards
Vinstregnet
över Brunkebergstorg fortsätter.
utvecklande möten
Mjukvarukonferensen STEW
kommer till Malmö 2018.
Grönaste staden
Bygget av Växjös nya stads- och stationshus
beräknas starta april 2018.
nordiska smaker
Finnair inleder samarbete med
Tommy Myllymäki.
Långtidshotell
Forenom
blir Airbnbs största partner inom affärsresor i Norden.
Länkar
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo

Warning: getimagesize(images/images_issues/mi37/petergardenfors01.jpg): failed to open stream: Filen eller katalogen finns inte in /home/u/u0480172/meetingsinternational.com/www/articles.php on line 48
Peter Gärdenfors

Peter Gärdenfors är professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet. Målet med hans forskning är att vi ska lära oss hur människan fungerar för att anpassa tekniken efter människans förmåga och begränsningar. Han är också en efterfrågad filosof.

Peter Gärdenfors är även ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien och Kungliga Vitterhetsakademien. Han är en känd radio- och tv-profil och har på svenska bland annat gett ut ”Hur Homo blev sapiens, ”Den meningssökande människan” och nyligen ”Lusten att förstå: Om lärande på människans villkor”.

Du skriver i en bok att dialogen är den mest effektiva kommunikationsformen. Vad är det som gör den så bra?

– Den skapar ett direkt möte mellan två människors inre världar, som gör att vi kan checka av varandra direkt. En central del i dialogen är ögonkontakten. Den är viktig för både turtagning och återkoppling i samtalet; genom att blickarna möts reglerar vi vem som ska ta ordet och vi bekräftar att vi har varandras uppmärksamhet och att vi följer med i samtalet.

– Turtagning och återkoppling fungerar inte när vi pratar med en telefonsvarare eller vid brev- eller mejlväxling. Chatt fungerar mer som en dialog, men då saknas tonfall och blickmöten.

Många talar idag om att de vill öka antalet videomöten, men det verkar vara svårt att motivera deltagarna att fortsätta med det. Har det med turtagning och återkoppling att göra?

– En videokonferens uppfattas som en öga mot öga-situation, men är inte det. På grund av att kameran inte sitter där du tittar, kan du inte möta motpartens blick. Han/hon verkar oengagerad och ointresserad vilket resulterar i att du anstränger dig för att titta in i kameran, för att få motparten att tro att ni har ögonkontakt. När du gör det ser du inte motpartens reaktioner på samma sätt. Du får med andra ord inte den koppling som är väldigt viktig – och det är bokstavligen en koppling mellan blickarna. Turtagning och intensitet påverkas negativt i den här typen av kommunikation. Det är en nackdel som många inte är medvetna om.

– Vid exempelvis en föreläsningssituation förväntar vi oss inte ögonkontakt på samma sätt – men i en dialog gör vi definitivt det. Och vi känner oss lurade när vi inte får den.

Vilken är den viktigaste skillnaden mellan talad och skriven kommunikation, när vi talar person till person?

– Det finns stora skillnader. Skriven kommunikation finns kvar – den är permanent – till skillnad från när jag pratar, då försvinner det jag säger med ljudvågorna. Du kan givetvis ha en bandspelare, som du har nu, och spela upp det igen och därmed få tillbaka min röst. Det är dock lättare att gå tillbaka i en text jämfört med en inspelning.

– Det som försvinner, om jag använder skrift istället för tal, är framför allt röstklangen med de emotionella värdena, mitt tonfall, mina betoningar och de emotionella klangerna i rösten – om jag låter exempelvis ledsen eller glad. Det emotionella innehållet är en viktig del av kommunikationen. I skriftspråket får du skriva ”gå hem med dig, sa han argt”, för att markera att den som säger det är ilsken. Men med rösten visar du det direkt.

– Du kan även skriva med stora bokstäver eller kursivt för att markera betoning.

Är bristen på emotionellt innehåll en av förklaringarna till att vi inte ska vara ironiska, skämta eller vara dubbeltydiga när vi skickar e-post eller chattar?

– Ja, det är det, men nu har mejlkulturen utvecklat smileys som visar att den som skriver är exempelvis ironisk. Vi har fått dessa samtalsmarkörer som ett alternativ till dem som är vanliga i text, men de är ändå skrivna symboler.

Låt oss återvända till talad kommunikation. Människan är inte skapad för att sitta och lyssna en hel dag på talare som avlöser varandra eller en föreläsare som håller låda i sex timmar. Och ändå sker det varje dag. Varför tror du att det är så?

– Jag tror att kostnaderna är en viktig förklaring.

Men hur länge kan vi koncentrera oss?

– Det är helt beroende på temat och föreläsare. Det är föreläsarens underhållningstalang och engagemang som bestämmer detta. Som föreläsare måste du vara medveten om att det är viktigt att vara tydlig med den retoriska strukturen i din presentation. Du bör säga: först ska jag säga det och därefter det och så vidare. Och nu är jag färdig med det här temat och nu ska vi gå över till det här temat. Att lägga in sådana markörer tycker jag är viktigt.

– Människors uppmärksamhet vandrar alltid iväg, därför är det bra att säga vad man ska säga och sen i slutet säga vad man har sagt. Det låter idiottråkigt och segt – men det hjälper publiken att minnas vad som har hänt.

Kan vi koncentrera oss en hel dag?

– Det kan vi inte, det är för långt. Hur länge vi kan koncentrera oss beror på omständigheterna och hur förberedd och engagerad publiken är. Det finns studier, men det är inget jag är insatt i.

Har pauserna någon annan funktion än att vi ska sträcka på oss och koppla av en stund?

– Pauser är nödvändiga för att vi som publik ska få möjlighet att prata med någon annan om det vi precis har gått igenom.

Hur tycker du att powerpoint fungerar under en föreläsning?

– En bra föreläsare tillåter diskussion under föreläsningen, men då måste man vara trygg i sin roll som föreläsare. Och – här vill jag skjuta in en käpphäst – powerpoint är inte alltid bra om du tillåter frågor under din föreläsning. I en powerpoint-presentation har du redan ordnat dina ”slides” och när det kommer frågor tvingas du ofta kasta om ordningen på det du vill visa och säga.

– Jag levde länge med overhead-bilder och en fördel med dem var att när det dök upp en fråga kunde jag grabba tag i bunten och leta fram bilden eller bilderna jag ville visa. Det går att göra med powerpoint, men det var lite smidigare med overhead-bilderna.

– Men det största felet är att föreläsarna bara har text på sin powerpoint. De visar det de tänker säga och det är totalt meningslöst. Du ska bara ha stolpar som hjälper publiken. Det ska kombineras med andra medier, bilder och ljud, rörlig film och bara lite text för att markera var du är i föreläsningen. Men du ska inte säga samma sak som står i stolparna – det är ett universalfel. Du måste föra ett resonemang och utveckla det du har skrivit i stolparna.

Många mötesdeltagare tycker att det är för många punkter på programmet och att de som talar pressar in för mycket under sitt pass. Hur skulle du lägga upp en hel- eller halvdag om du fick bestämma?

– Jag tycker att proportionerna i allmänhet är sneda som du antyder. Men det finns inga universalsvar. Jag skulle vilja se att man hade föreläsningar på mindre än hälften av tiden och mer än hälften diskussion och gärna detta varvat, det vill säga en del presentation och en del diskussion, och så vidare. Och jag tycker att det är bra om du engagerar publiken som föreläsare, att du ställer frågor till publiken – inte bara de till dig.

– Kan man få med kroppen är det ett plus. Det kan vara en fysisk aktivitet men också innebära att de får räcka upp handen och svara på frågor eller rösta på olika alternativ. Att de förväntas ta del av det som händer höjer uppmärksamheten.

Men det är inte alltid lätt att aktivera publiken.

– Ibland har man åhörare där det inte stämmer. Det upplevs omedvetet, du känner när publiken inte uppskattar det du säger.

I ett tidigare nummer av Meetings International talade jag med Tord Pååg om blickens betydelse i ett möte (MI 33/2009). Han möblerar om i kundens lokaler, ifall han är där och håller sina utbildningar, för att skapa energi i gruppen. Han gör rummet till sitt och kundens medarbetare blir alldeles ställda när de kommer in.

– Det är bra! Det beror förstås på tryggheten i den grupp man kommer till. Men han markerar att det här är min föreläsning och min miljö. Det är en intressant idé.

– Jag kommer att tänka på det kanske vanligaste alternativet – biosittning. Du får in en massa människor på en liten yta, men det är stelt. Folk tvingas sitta stilla. Tänk om alla kunde sitta i stolar med hjul och köra omkring. Man skulle kunna få dem att flytta sig under föreläsningen. Bara det hade brutit sönder en del gamla mönster.

Vad skulle hända om man gjorde det? Skulle det öka uppmärksamheten?

– Många skulle först bli jätte­rädda. Men om man kunde få dem att utnyttja rörligheten på ett bra sätt skulle det kunna öka uppmärksamheten.

Jag talade med Karl Ryberg, arkitekt och psykolog om färgers påverkan på våra hjärnor, (MI 27/2008) och Jens Nordfält, doktor i konsumentbeteende på Handelshögskolan i Stockholm, om dofters påverkan (MI 30/2009). Varför tror du att man inte är mer medveten om den här typen av hjärnforskning i mötesindustrin?

– Jag är inte expert på detta och jag tror inte att effekterna är så enormt stora. Men det är klart att vissa effekter finns. Det vi vet om dofter är en ganska ny kunskap, så det har nog inte hunnit tränga igenom i medvetandet i mötes­industrin. Kunskapen om färger är relativt gammal så där borde man vara mer medveten.

I en magisteruppsats som skrivits av Theodora Acar, Emelie Helgius och Alexandra Kaiser, vid Lunds universitet, säger de bland annat att kreativa rum som finns på mötesanläggningar inte hyrs ut (MI 24/2008). Vad kan det bero på?

– Jag associerar till min bok om lärande. Det finns en institutionell kultur som sitter väldigt hårt. Skolan har sedan den började varit uppdelad i klassrum, lärare, kateder, pulpeter, stolar, lektioner, timscheman – en struktur som sitter djupt i väggarna. Jag kan inte möteskulturen lika bra, men jag tror att folk har förväntningar på att det ska vara den och den sittningen och så vidare. Det finns så många standarder som ingen har bestämt, det har bara blivit så – alltså för stela traditioner.

Borde inte ni inom den akademiska världen ha ”världens bästa möten”, med tanke på all kunskap som finns. Varför är det inte så?

– Det var en väldigt bra fråga. Det enkla svaret är att vi inte är utbildade för att vara bra föreläsare eller mötesorganisatörer. Man blir inte akademiker för den sakens skull utan för att man vill ägna sig åt ett kunskapsområde. Sedan är en del personer trots allt bra på att föreläsa eller organisera möten.

Hur ska man få en förändring till stånd?

– Det måste finnas ett intresse och en medvetenhet och den här typen av artiklar kan vara ett första steg. Men de som arbetar professionellt med möten måste gå vidare själva och förkovra sig. Det finns inget enkelt svar.

Hur har den nya informationstekniken påverkat våra möten?

– En viktig skillnad är att vi kan prata på avstånd, vilket gör det effektivare. Tid och rum blir härmed inte avgörande. Men det finns problem, som med videokonferenser, som vi talade om tidigare.

Dagens unga har växt upp med mobiltelefon och sms, dator, chatt, mp3-spelare och lite till. Många hävdar att de kan hantera information från flera medier samtidigt bättre och att det förändrar hur de tänker.

– Att unga är bättre på multitasking beror på att de exponeras mer för det och tränar mer. Man brukar tala om MTV-generationen med snabba klipp och skiftningar där man gör saker parallellt. Rätt många tv-kanaler har inte bara bilden på händelsen och reportern, utan också en textremsa i rutans nedre kant. Men det kan givetvis leda till informationsstress.

Eftersom korttidsminnets begränsningar innebär att vi bara kan göra en sak i taget, missar vi något annat när vi tittar på textremsan, om det inte är exempelvis musik.

– Ja, det fungerar eftersom du använder två modaliteter, både syn och hörsel. Du kan läsa samtidigt som du lyssnar. Men du kan inte se på en bild samtidigt som du läser remsan, där uppstår en konflikt. Det betyder att du inte ska ha bild plus text i en presentation – utan bild plus röst. När rösten ersätter texten blir det mycket lättare att ta till sig materialet.

Hur har vi förändrat vårt beteende när det gäller den nya informationstekniken?

– Vi har ändrat det ganska mycket från helt textbaserad interaktion och skrivbordmetaforer till allt mer rörligt och interaktivt. Där har det hänt mycket, men inom föreläsningsområdet har det inte hänt lika mycket. En interaktiv skrivtavla är ett steg i rätt riktning, då kan du gå in och göra saker när du står där. Den kombinerar skrivtavlan med powerpoint-presentation.

– En annan skillnad är att förra generationens undervisning var mer textbaserad. Nu kommer det mer bilder och filmer. Det finns tester som visar att de yngre är bättre på rumsligt tänkande än äldre.

När jag föreläser händer det då och då att föräldrar påstår att deras barns kognitiva förmåga har förändrats på något sätt. De kan läsa snabbare på skärm och de förstår vad de läser...

– Människans kognitiva förmåga tar tusentals år att förändra. Det genetiska urvalet går långsamt. Det är inte barnen som har förändrats utan vi har fått en snuttifiering av media i alla former. Skiftningarna är snabbare och det tvingar ungdomar att ta till sig materialet snabbare. Det som saknas är tiden och förmågan att sätta samman informationen till större mönster, till en förståelse av materialet. Min nya bok handlar just om förståelsens betydelse i lärandet.

– Det räcker alltså inte att kunna läsa en text snabbt utan att sätta in den nya informationen i ett sammanhang och koppla den till andra områden. Det gör du inte snabbt. Det krävs reflektion och då behöver du pauser emellan.

Kan vi passera en gräns?

– Vi pressar vår förmåga mer och mer. Ungdomarna har tränats att ta upp informationen snabbare än vad förra generationen gjorde. Men vi når en gräns där stressen tar överhand och det kan hända att många individer redan har nått den.

Jag har varit på ett av dina seminarier. Hur kommer det sig att du tycker att det kul att föreläsa och att du får med dig publiken?

– Jag vet inte. Föreläsare var inget jag ville bli när jag började. Jag upptäckte att jag tycker om att förklara saker och att jag är rätt bra på att disponera en presentation så att jag får upp intresset. Jag ser den nästan som en komposition och använder mig mycket av bilder eller illustrationer, ofta roliga bilder som illustrerar det jag säger. Det höjer humöret på publiken och gör att de minns mer. Det finns minnesteorier som säger att du minns bättre om du är engagerad, så jag utnyttjar den kunskap jag har inom mitt fält när jag förbereder mig.