Meetings No 55
Intro
Strategisk mötesutveckling
Skåne lyfter upp möten på agendan i regionledningen.
Cover Story
Jan Lundgren, pianist
Improvisation är som ett språk med många nyanser.
Psykologiska Möten
Igår möttes vi på andra sätt
Hans Gordon: När man ser sig omkring är det mesta något annat.
Radar
Imex
Över 100 seminarier, interaktiva workshops och ”camp-fires”.
Samarbete
Ali Kazemi, professor
Forskning ska komma samhället till nytta.
Intermission
Boken Lunch with the FT
Ett urval av 52 klassiska intervjuer. Läs och njut.
Wildhuss
Mötets roll i finansiell kommunikation
Rikard Wildhuss om möteskommunikation.
Sharma
10 Quotes That Changed My Life
Robin Sharma berättar vilka de är.
Radar
Association Day
Imex höjer kunskapsnivån på seminarier och utbildningar.
Event
De lågt hängande frukterna är plockade
Möten och event är inga självspelande pianon.
Hjärnkoll
Aram Seddigh, Stressforskningsinstitutet
Sambanden mellan olika kontorstyper och hälsa.
Kellerman
Det tredje steget
Varför saknar Sverige utbildning i …
platsannonser
nyheter
framtidsplanering
Petter A. Stordalen överlåter
Strawberry Holding-ägarskapet till barnen.
Nytt hotell
Rekordmånga säsongstjänster
när Furuvik bygger nytt Havshotell.
Starkt initiativ
Nordic Choice Hotels
inrättar advokathjälp för utvisningshotade medarbetare.
viktiga möten
Klimatförändringar ger stora effekter för Östersjön
– lokala åtgärder och samarbete nödvändigt.
stora möten
Ytterligare ett fullspäckat år
på Karlstad CCC.
Omvärldsanalys
Resandet i världen
ökade kraftigt under 2017.
Jubileum
Svenska Mässan
fyller 100 år.
på nytt uppdrag
Didier Scaillet
ny vd för SITE och SITE Foundation.
forskning skapar möten som skapar kunskap
Mittuniversitetet
blir partner i Treesearch.
på nytt uppdrag
Maria Larsson
ny CFO för AccorHotels Europa.
Länkar
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo

Warning: getimagesize(images/images_issues/mi55/columnist_hans_gordon_2.jpg): failed to open stream: Filen eller katalogen finns inte in /home/u/u0480172/meetingsinternational.com/www/articles.php on line 48
Igår möttes vi på andra sätt

”Runt dem som stiger ner i samma floder flyter ständigt annat vatten till.”

Citat från den grekiske filosofen Herakleitos från Efesos (540–460 f Kr)

 

”Platon bestämde i Staten stadens önskvärda storlek till 5 000 invånare. Detta var det antal människor som kunde höra en talares röst och därigenom delta i den politiska debatten.”

Ur Socialpsykologi och modernitet av Thomas Johansson (Studentlitteratur)

Dataspelet The Sims lär vara ett av det mest sålda världen över. Från början konstruerades det enbart för pc, men idag finns det konsolvarianter och möjligheter att spela det på mobiltelefoner, surfplattor och online. I spelet kan man bygga ut en stad (SIM City) så att den passar de mål man sätter upp som individ och som social aktör i samspel med andra. Man kan investera i byggnader, hus, infrastruktur och agera mer eller mindre strategiskt klokt i sina många val. Det är säkert ett stimulerande och åtminstone bitvis pedagogiskt spel, men likt alla andra spel är det lika långt från spelplanen på skärmen till spelplanen, i det vi benämner verkligheten, som mellan månen och jorden.

Hur fort går inte förändringarnas hjul och hur mycket vrids inte om på sätt som påminner om forna tiders kalejdoskop? Några rörelser, och när man ser sig omkring är det mesta något annat. Det enda som finns kvar är ett antal arkitektoniska stenstoder i form av byggnader samt vissa gator och torg. Den folkskola jag gick i som ung hade flera disciplinära ramverk; det var till exempel självklart att ställa sig upp när läraren kom in i klassrummet och lika självklart skulle läraren få blommor vid terminens avslutning. De som uppnått 50 års och bodde i staden framträdde med äldre personers många uttryck. Frisyrerna, kläderna, inte minst hattarna, här och där spatserkäppar – dåtidens mognadssignaturer. Skulle man på teater eller en någorlunda fin restaurang klädde man sig därefter. Tatueringar betraktades med misstänksamhet eftersom de nästan enbart fanns hos luffare och sjöbusar.

Nu går vi aningen längre, inte så långt, men längre, i tiden. Det är i början på 1800-talet och vi är i Sverige. De flesta försökte försörja sig på lantbruk, nationen var huvudsakligen agrar. Invånarantalet låg på drygt två miljoner människor. Den sociala rörligheten var låg eftersom klassgränserna var fasta och skarpa. Folket visste sin plats och man tog självklart av sig mössan när man skulle lyssna till vad överheten hade att säga. Bondesamhället var patriarkaliskt med tydliga uppdelningar i arbetsuppgifter och ansvar för mannen respektive kvinnan. Den personliga identiteten förankrades främst till den egna gården och den by eller socken personen tillhörde. Där borta, utanför grannskapet fanns de andra, de som hörde till något annat. Familjebildning tillkom och följde främst en ren ekonomisk modell. För att klara självförsörjningen behövde man oftast vara åtminstone två och de barn man skaffade sig ansågs som blivande assisterande medarbetare för att klara den nödvändiga produktionen. Den ogifte ungkarlen eller ungmön betraktades ofta med avståndstagande blickar. De tillhörde de misslyckade i trakten. Änkemän och änkor försökte skynda sig att gifta sig på nytt eftersom det många gånger var nödvändigt att skapa en fördelad arbetsgemenskap. Moderna begrepp som förälskelse och kärlek kunde möjligen hastigt fladdra förbi någonstans, men det var inte den typen av emotionella upplevelser som i första hand stod på dagordningen för det eftersökta.

Kvinnor respektive män etablerade inte enbart sina skillnader i könsolikheter, utan främst i de särskilda produktionsenheter de stod för. Kvinnorna i de olika gårdarna slöt sig samman i starka kollektiva gemenskaper. De bistod ofta varandra med allehanda sysslor inkluderande barnpassning. Männen gjorde något motsvarande, dock knappast med barnpassning eftersom det var kvinnogöra. Dessutom var dåtidens lantbrukare inte alltid hemma vid gården. Bonden ägnade sig ofta åt arbetsvandringar till andra gårdar, olika typer av dåtidens transporter med häst och vagn etcetera. Någon intim, gullig Sörgårdenromantik var nog mycket svår att hitta.

Det hände mycket i Sverige under 1800-talet. Det bistra vinterklimatet och de begränsade försörjningsmöjligheterna medförde att livet på landsbygden ofta var fattigt och tidvis eländigt. Två drivande, parallella processer kom så att ändra på stora delar av nationens liv. Den ena handlade om de inströmmande budskapen från dem som hade prövat på den enorma utmaningen att emigrera till Nordamerika. Den i mångt och mycket orörda naturen på andra sidan Atlanten uppfattades som löften om bördiga jordar och lockande expansionsmöjligheter. Under andra hälften av 1800-talet, då Sveriges befolkning ökade till cirka tre miljoner invånare, satsade allt fler på att ta sig över med pick och pack ombord på de förhållandevis små segelfartygen, väl beskrivet och utmålat i exempelvis Vilhelm Mobergs utvandrarserie. Närmare en tredjedel av landets befolkning, cirka en miljon människor, mer eller mindre flydde från Sveriges karga livsförhållanden. Det kan vara värt att tänka på i vår moderna tid då Sverige har öppnat sina dörrar på glänt för vissa flyktingströmmar från andra länder.

Den andra processen under 1800-talet är rubricerad industrialismen. Den moderna vetenskapen och med den de tekniska landvinningarna fullkomligt exploderade i stora delar av främst västvärlden. I Sverige investerades i nya, storslagna idéer, järnvägarna byggdes ut, ångbåtarna blev på modet och stadslivet expanderade när olika industriella projekt fullkomligt skrek efter arbetskraft. De unga från landsbygden vällde in till städerna och den totala geografin och därmed den sociala miljön förvandlades under bara några få decennier. Naturen som produktionslandskap omvandlades allt mer till ett konsumtionslandskap med plats för moderniserade, romantiskt präglade attityder. Konsten bredde ut sig, naturen skulle nu avnjutas och beskrevs som exotisk och skön, och den moderna stadsmänniskan började bygga myter om det vackra livet på landet. Nationalromantiken började spira och kom att betyda allt mer, främst i ljuset av författare som Verner von Heidenstam, som längtar stenarna där barn han lekt, och konstnärer som Carl Larsson, som bidrog till myterna om det vackra, enkla, naturliga bondehemmet. Sverige började beskrivas i termer av fint rödmålade stugor, susande björkar, blommande ängar och havsörnar över glittrande vågor. Naturen kom därmed gradvis att stå för det äkta och det vackra, i kontrast till den växande stadens buller och allt mer skräpiga platser. Så konstruerar människan hela tiden sina inre idévärldar.

Den framrusande industrialiseringen driver på utbyggnaden av städerna, där människor måste bosätta sig på helt nya villkor. Det nya arbetslivet kräver disciplin och stringens på andra sätt än det livet på landet medgav. Dygnsrytmen förändrades och följde inte längre årstidernas växlingar. Tvåsamheten förändrades även den. Nu var man inte längre ett nödvändigt arbetslag med strikt uppdelade arbetsroller. I stadens kommersiella samhällsliv blev det gradvis allt mer intressant att betrakta och forma familjen som en viktig konsumtionsenhet, inte en produktionsenhet. Familjen blir också ett viktigt instrument för den barnuppfostran som ska få det uppväxande släktet att följa den nya disciplinära ordningen. Familjen blir det nya livets nyckelcell; den står för ordning och reda – och för en växande konsumtionslust. Perfekt! Inom denna kultur skapas ideologiska mönster, där man särskilt trycker på kärlek som något som är av oerhört stor betydelse för alla. Myter byggdes upp om den passionerade förälskelsen och fördes in som byggstenar i uppfostran. Det förväntades att ungdomen skulle finna ”den rätta”, en med passande bakgrund och trevligt socialt uppförande.

Samtidigt måste man passa sig noga och inte låta den fria sexualiteten få alltför fritt spelrum eftersom den då kunde hota den viktiga arbetsdisciplinära ordningen. Man måste alltså lära sig att skilja på den passionerade kärlekslågan, vilken närmast skulle vara av platonsk art, och den mer ohämmade köttsliga lustan, vilken markerades som något mer syndfullt och i strid med de gudomliga budskap som kunde härledas till Bibeln. Kärleken skulle helst vara en rimligt kysk föreställning. För att kunna vidmakthålla detta utvecklades olika tabun, där främst kvinnan blev den som skulle vara sexualitetens ordningsman. Kvinnan blir under 1800-talets senare hälft och en lång tid in på 1900-talet bäraren av madonnakulten, den sköna, den lockande, men även den samtidiga väktaren mot ett otåligt driftliv och dess ihärdiga locktoner. Kvinnan skulle alltså hålla på sig; gjorde hon inte det ansågs hon som rätt förskräcklig och opålitlig med risk att placeras in bland gatornas prostituerade, för sådana fanns ju förvisso också.

När Sigmund Freud utvecklade den psykoanalytiska metoden och teorin fick han mängder med underlag för sina arbeten via främst de många kvinnornas förtvivlade kamp under den kyska viktorianska eran. Ekvationen gick inte ihop. Kvinnor som med stora ansträngningar försökte dämpa och till och med kväva sina egna sexuella lustar utvecklade mängder av somatiska och psykiska symtom.

När jag skriver om dessa processer kan det möjligen låta som om någon eller några står vid ett roder och utdelar order om hur det ska vara ombord på livets skepp. Men så fungerar det inte. Samhällsförvandlingar innehåller alltid flöden av nya eller nygamla idéer och värderingar, sällan skapade eller uppfunna av någon eller några få, utan av de många. Människor, i synnerhet i mer modern tid, bygger gärna föreställningar om vad som vore bäst, inte bara för individen utan även för det allmänna. Under tidigare historia, då kungarnas och kyrkans makt var omfattande, nöjde sig ofta folket med att ta till sig de budskap dessa spred, vilket inte låg särskilt långt från sagornas världar. Man föreställde sig att dessa maktens härskare var de som nog visste bäst. I dagens något mer sekulariserade samhällen blir föreställningsvärldarna mer experimentella och också mer oroliga. Man brukar säga att man idag bygger flyktiga kollektiva passioner, vilket innebär att man låter sig hänföras än hit, än dit, än till vänster, än till höger och än till mitten. Detta blir då avgörande för samtidens möten, i synnerhet om man inleder dessa med någon karismatisk talare som lockar majoriteten att betrakta världen och människorna i den på ett visst sätt. Ur detta spirar därefter mer eller mindre genomtänkta idéer och vissa av dem, i synnerhet de som tycks kommersiellt gångbara, plockas därefter upp av de nya makthavarna i samhället. Det är inte alls säkert att dessa moderna makthavare är politiker; de använder sig däremot av politiker, ungefär som körsvennen använder sina hästar för att dra vagnen i en viss riktning.

Om vi möttes på ungefär samma sätt för hundra eller hundrafemtio år sedan som vi gör idag? Nej, inte alls. Och i morgon, en annan dag, möts vi på helt andra sätt än de som idag är förhärskande.