Meetings No 56
Intro
MP i Göteborg bromsar mötesindustrins utveckling
Atti Soenarso: Genomför strategin för mötesindustrin nu.
Cover Story
Bill Bowling, Supervising location manager
Om hur rätt plats driver berättelsen och skapar mötet.
Psykologiska möten
En historia om människans identitet
Hans Gordon berättar om Benny.
Intermission
Understanding Life
From the mouth of the legend.
Sharma
The 10 Best Personal Development Books
Summer reading tips from Robin Sharma.
Radar
Carina Hiller, C View:
Vi utvecklar Stockholm som mötesstad.
Radar
Tecknar du avtal fast du inte får?
Oroväckande klyftor mellan policy och praxis.
Wildhuss
Att införa möteskommunikation
Rikard Wildhuss om hur man bryter vanans makt.
Hjärnkoll
Alf Rehn
Vad händer om man inte kallar till möten?
Kellerman
En ny världsbild
Någon som håller med Kellerman?
platsannonser
nyheter
viktiga möten
Klimatförändringar ger stora effekter för Östersjön
– lokala åtgärder och samarbete nödvändigt.
stora möten
Ytterligare ett fullspäckat år
på Karlstad CCC.
Omvärldsanalys
Resandet i världen
ökade kraftigt under 2017.
Jubileum
Svenska Mässan
fyller 100 år.
på nytt uppdrag
Didier Scaillet
ny vd för SITE och SITE Foundation.
forskning skapar möten som skapar kunskap
Mittuniversitetet
blir partner i Treesearch.
på nytt uppdrag
Maria Larsson
ny CFO för AccorHotels Europa.
Hållbarhet
Så kan transporter flyttas
från lastbil till tåg.
möten skapar event event skapar möten
Mötesforum kring evenemangssäkerhet
till Halmstad.
Framtiden inbokad
Första kongressen värvad
SeaU i Helsingborg.
Länkar
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo

Warning: getimagesize(images/images_issues/mi56/columnist_hans_gordon_2.jpg): failed to open stream: Filen eller katalogen finns inte in /home/u/u0480172/meetingsinternational.com/www/articles.php on line 48
En historia om människans identitet

”När individen möter de andra tenderar hennes oberoende att inskränkas. Men individen kan inte undkomma de andra, utan måste lära sig att hantera denna inskränkning. Är de andra formerade som en grupp kan det uppstå en gruppeffekt som på olika sätt förändrar individen eller hennes existens. Individen kan genom stöd, skydd, samarbete och liknande förstoras av gruppen, men hon kan också förminskas av gruppen, t ex genom integritetskränkning.”

Ur Social kompetens – När individen, de andra och samhället möts av Anders Persson

Benny, 51 år, hade fått sitt namn på förslag av faderns äldre bror, en riktig jazzdiggare, som menade att Benny Goodman var gudasänd, större än någon annan musiker på jorden. Helst hade farbrodern önskat att Benny även fått med sig Goodman som andranamn, men så blev det inte. Larsson fick duga.

Benny bor i en lite sliten två­rummare i en förort till Stockholm, och har en satt kroppshydda med en begynnande kula till mage. Det är min lilla öltunna det här, brukar han skrattande säga till någon av hans mycket få vänner samtidigt som han klappar magen. Håret har börjat glesna och har sakta men säkert naturomvandlats från helsvart till gråsprängt.

Allt sedan Benny lämnade föräldrahemmet när han var 24 år har han bott ensam. Han har aldrig varit fysiskt ihop med någon kvinna. Inte med någon man heller för den delen. Bakom sig har han en avbruten gymnasieutbildning. Det var ett ekonomiskt program han valt eftersom han vid den tidpunkten hade tänkt sig att så småningom starta eget i form av någon butik där han kunde tänkas sälja något intressant, datorer och annan elektronik, kameror och sånt. En gång i tiden hade hans pappa tagit upp den tråden under en middag i hemmet. ”Det där kan man nog göra pengar på”, hade fadern sagt. ”Det är så många människor nuförtiden som vill ha en massa såna prylar”, sa han. ”Så det tycker jag du ska fundera på.”

Faderns intresse för pengar gick inte att ta miste på. Inte för att han tjänade så mycket på sina handelsförbindelser mellan svenska sågverk och uppköpare av virke i främst södra Europa, men när han väl var hemma satt han ständigt i sitt lilla arbetsrum och räknade på sina möjliga affärer, skötte alla möjliga bankärenden, bokföring med mera. Lille Benny kände sig ofta i vägen och slöt ängsligt upp bredvid sin mor, som jobbade som vårdbiträde på deltid. Hon var själv en lätt orolig själ och samtidigt som hon omslöt sitt enda barn med all värme hon förmådde erbjuda överförde hon också sin egen oro på sonen. Livet var farligt och andra människor inte att riktigt lita till. Benny blev typiskt hårt modersbunden och sörjde intensivt när hon plötsligt fick en snabbt grasserande cancer och dog. Han var då 17 år och hade börjat jobba som butiksbiträde i en färgaffär. Hemma satt han mest och spelade dataspel i sitt pojkrum medan fadern alltjämt fortsatte att vara försjunken i sina ekonomiböcker. Frukost och middag åt man oftast tillsammans och det märktes att husmodern försvunnit. Kosten var enkel och relativt mager.

Via jobbet i färgaffären fick han praktikplats inom en mindre målerifirma, vilket senare ledde till anställning. Han trivdes rätt bra med det. En något yngre kollega i firman kom att bli en vän och via honom fick han kontakt med en annan kille som jobbade som brevbärare. Sporadiskt, men inte särskilt ofta, träffades de tre under fritiden, besökte någon pub, drack några glas öl och pratade fotboll. Fast det var ytterst sällan de gick på någon match.

Så sitter Benny där framför sin dator och kopplar upp sig på något online-spel. Efter någon timme klickar han ner, stänger av och ger sig ut på promenad. Han brukar göra så för att röra på sig lite grann. Det är aldrig någon medveten power walk, mest en lugn, promenadrunda på en dryg halvtimme. Skulle någon träffa honom och fråga honom hur han mår skulle han ljuga lite och säga att allt är bra. Det är lugnt, skulle han säga. Allt är okej.

Men det är det egentligen inte alls. Han känner sig tom, innehållslös, utan riktig energi. Det har han gjort sedan modern dog. Visserligen kan han tidvis blomma upp när han är ute på puben med sina två kamrater, men väl hemma igen är det ledan och missmodet som dominerar hans känslotillstånd. Dataspelandet är en flykt bort, som till en annan värld. Det hjälper lite grann – för stunden.

Nu går han där på sin promenad. På ängen ser han något stort vitt. En tältduk. Ett jättetält. Nyfiken styr han sina steg ditåt. Han hör musik. Det låter om dragspel och gitarr. Och nu sjunger någon. En mansröst: ”Han har öppnat pärleporten, så att jag kan komma in. Genom blodet har han frälst mig, och bevarat mig som sin.”

Försiktigt närmar sig Benny tältets ingång. En stor banderoll vajar lätt i kvällsbrisen: ”Välkommen! Här hittar du din nya familj! Varmt välkommen!” Benny trampar försiktigt på samma ställe vid ingången då han plötsligt känner en mjuk arm om livet. En storväxt kvinna står vid hans sida. Hon ler mjukt mot honom.

Tio minuter senare ligger Benny på knä med huvudet i den storväxta kvinnans knä. Han gråter hejdlöst.

Två timmar senare är Benny inskriven som medlem i frikyrkoförsamlingen.

Tre dagar senare förklarar Benny att han är frälst och att han för första gången i sitt liv har mött Gud.

Tre veckor senare har Benny sagt upp sig från målarfirman för att nu ägna sig åt frikyrkan på heltid, utan något egentligt arvode men mot löfte om att kyrkan ska förse honom med mat tre gånger om dagen och dessutom bidra till hans bostadsavgifter.

Sex veckor senare tar Benny debatt mot dem han möter och som ifrågasätter hans nya trostillhörighet, bland dem även hans två nu före detta vänner. Han är nu fullständigt uppslukad av sin kyrkas hemvist och förklarar den som den enda giltiga och sanna kyrkan i hela världen eftersom den strikt följer evangelierna och vissa andra skrifter som inga andra kyrkor eller trossamfund har tillgång till.

Vem är jag? Vad är jag som frågar vem jag är?

Den kanadensiske filosofen Charles Taylor (född 1931) hävdar i sina skrifter att personlig identitet är något som utvecklas hos människan när hon medvetet strävar efter att förstå sin plats i ett kulturellt, socialt och historiskt sammanhang. Det är först när man inser hur alla djupt rotade kulturella värderingar i det samhälle där man växer upp fungerar som vaccinationsinjektioner i varje människa som man kan börja förstå vad och vem man själv är. Varje barn formas till sin individualitet via familjens och skolans dogmer och sociala tyglar. Därefter fortsätter processen via olika andra tillhörigheter: nya relationer, arbets- och föreningsliv. En människa kan därför inte svara på frågan om vem hon är med mindre än att hon tar alla dessa influenser i beaktande.

Taylor påpekar dock att det existerar många typer av sammanslutningar i det moderna samhället som förhindrar eller försvårar människans kunskapsinhämtande och hennes intresse för självreflektion. Istället klistrar man på mer eller mindre enkla diagnoser och etiketter på varandra, vilket ofta leder till vanföreställningar och social dysfunktion. Men självreflektion i sig räcker inte för att förstå vem man är, menar Taylor. Hur identiteten och personligheten formas är ofta så komplext att det kräver timmar av undersökande dialoger med andra för att reda ut alla ihoplänkningar av sociala, etniska, religiösa och historiska processer. Sådana dialoger måste föras i rum med högt i tak och god stimulans för total yttrandefrihet, alltså i demokratiskt byggda rum.

Även den idag 84-årige tyske filosofen och sociologen Jürgen ­Habermas har tryckt på nödvändigheten av en öppen och djup och ärlig dialog för att undersöka den egna identiteten. Han menar att identitet inte ska sammanblandas med vår lust att likt träsnidare eller lergodsskulptörer definiera den som är utanför oss själva. Sådant tillhör den enklare formen av nybehaviouristiskt pusselläggande, där relationer mellan människor stadfästs via enkla etiketter och enkla värderingar om vem som är bäst och vem som är sämst. Människans identitet är ett uttryck för en pågående process, menar Habermas, och den processen har egentligen inte något slut. Under förutsättning av att vi inlåter oss i dialoger med varandra gör vi det möjligt att fortsätta att utveckla och även att förändra identiteten.

Habermas är en stark förespråkare för pluralistiska samhällen sammanhållna av en väv av lust till så kallade affirmationer eller känslomässigt laddade bekräftelser i kombination med en nyfikenhet på och beredskap till att ta emot människor som kommer med andra perspektiv och livserfarenheter. Det är i sådana sammanhang vi breddar och utvecklar oss som människor och det är då vi når en djupare kunskap om vem ”jag” är.

I en del psykologiböcker, även de i modernt format, hävdas ibland att personlig identitet är ett uttryck för en upplevelse av att man är en unik individ med klara gränser mellan sig själv och andra och att det är ”jag själv” som svarar för egna tankar, beslut och handlingar. Men det är att reducera sig själv till ett ”Jag AB”, en egen, självskruvad form som bara är min egen, högst personliga konstruktion. En sådan är oftast intimt kopplad till begrepp som narcissism och chauvinism samt på ett bredare socialt plan etnocentrism och tribalism. Det är då personlig identitet kokas ner till en oftast svår social problematik med segregering och hotande våldsspiraler som effekter.

Benny hittade ett tält och blev omfamnad av frikyrkan. Därmed fick han äntligen ett erkännande och en tillhörighetsupplevelse som han snabbt lärde sig att lita till. Men han kunde lika gärna ha hittat en supporterklubb till fotbolls- eller hockeylaget. Det finns mycket stora likheter mellan dessa kyrkor. De odlar sin tro, de går in för bekräftelser av dem som kvalificeras för att träda in över dess gränser, och de sluter sig samman och hävdar sina medlemmars identitet, inte i första hand via undersökande dialoger och uppmaningar till självreflektioner, utan via yttre symboler och diverse historiska berättelser.

Benny är idag en frälst man som även försöker frälsa andra genom sin nyvunna tro. Men han skulle lika gärna kunnat ha hamnat i sällskap bärande någon randig halsduk, tillika virkad mössa med de rätta färgerna, skanderande att det är ”vi” som är bäst. Och där och då riskerar de dialogstimulerande mötesplatserna med de andra att ta slut och då är man nära vägs ände.