Meetings No 57
Intro
Affärsturism finns inte
Atti Soenarso: Inga företag skickar ut sina anställda som turister.
Cover Story
Lotten Tegstam Welinder, Ikea
Bra möten kan göra skillnad på sista raden i årsredovisningen.
Psykologiska Möten
Impulser och självbehärskningens konst
Gordon om komplexiteter i vuxna människors möten.
Radar
Svenska universitet lär sig hantverket i mötesdesign
ROI och mötesdesign är en integrerad uppsättning färdigheter.
Intermission
Robert Frost
“The Road Not Taken.”
Sharma
19 Steps to a Victim-Free Company
Are you a victim or a leader?
Radar
Uppgraderad EIBTM
ska generera fler affärer
Hjärnkoll
Tomas Dalström
Skrivandet växer fram i en explosion av ord.
Kellerman
Alla som reser är inte turister
Vad menar Kellerman med ”en viskning bort tidsmässigt”?
platsannonser
Akademikonferens
söker Projektkoordinator till kontoret i Solna.
nyheter
mat och möten
Unik middagsupplevelse i 3D
kommer till At Six i Stockholm
möten är affärer
Zoo och Bakken tar upp kampen
med Tivoli för att locka större publik.
möten är affärer
Jehovas Vittnen
återvänder till Sundsvall.
förädla och förflytta kunskap
Hela Europas
outdoor-industri till Skåne.
hotellnytt
Clarion Hotel Örebro
åter i topp på TripAdvisors prestigefyllda lista.
svenska möten
Nu digitaliseras
mötesbokningar.
hotellnytt
Hotel Hellstens Glashus
firar 1-års jubileum.
flygnytt
Skellefteå Airport
får chartertrafik till Thailand.
Swedish Lapland
Skellefteå Airport
får pris som Årets Möjliggörare.
på nytt uppdrag
Stellan Eriksson
ny ekonomichef på MCI.
Länkar
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo

Warning: getimagesize(images/images_issues/mi57/brain-check-word.jpg): failed to open stream: Filen eller katalogen finns inte in /home/u/u0480172/meetingsinternational.com/www/articles.php on line 48
Explosion av ord
Få aktiviteter är så kognitivt krävande som att skriva, enligt Ronald Kellogg, professor i psykologi och kognitionsforskare med inriktning på skrivandet.

När du skriver belastas arbetsminnet mer än när du läser eller ägnar dig åt krävande laboratorieuppgifter som att memorera listor med non­sensstavelser.

Ett problem är att ditt arbetsminne endast har plats för sju (± två) enheter. Någon har sagt att det rymmer ett telefonnummer – men inte ett riktnummer. Det raderas dessutom ständigt för att ge plats för ny information, vilket innebär att det bevarar och bearbetar varje informationsdel under en superkort tidsperiod. Och det är mycket som konkurrerar om att hamna i arbetsminnet, med tanke på att hjärnan tar emot 11 miljoner bit intryck varje sekund och tän­ker 50 000 tankar varje dag.

Det är spelplanen.

En mental bild: Timglaset. Det är i timglasets smalaste del, midjan, som den medvetna skrivprocessen har sitt centrum. Det är här – i arbetsminnets arbetsyta – kunskap och minnen från långtidsmin­net dyker upp, blandas med fakta du precis har läst, bra idéer, kritiska tankar, oanvändbara återvändsgränder, input från andra och så vidare.

”Oavsett om du är nybörjare eller en erfaren skribent, så brukar man säga att arbetsminnet alltid är överbelastat av textskrivandet. Men vad det är som finns i arbetsminnet beror på hur rutinerad du är. Skickliga skribenter använder sina pauser till väldigt avancerade processer”, säger Åsa Wengelin filosofie doktor i allmän språkvetenskap och forskare i lingvistik vid Lunds universitet.

Man skulle kunna säga att timglasets midja är som ett flygledar­torn som tar emot, värderar och dirigerar de tankar som flyger in. En del åker direkt i papperskorgen, andra glömmer du för att en annan tanke dyker upp oväntat och raderar den förra. Och några hamnar på skärmen, displayen eller papperet. Och vi skriver om dem ” … en gång, två gånger eller ända tills det blir något man själv kan stå ut med att läsa …”, som författaren Susan Sontag har sagt.

En skillnad mellan att skriva och läsa är att läsandet sker i ett jämnt flöde, medan skrivandet växer fram i en explosion av ord – en kort paus, en explosion, en kort paus och så vidare. Att läsa den egna framväxande texten är därför något helt annat än att läsa en färdig text.

När du lärde dig att skriva använde du en stor del av pauserna till lågnivåprocesser, som stavning, forma bokstäver eller att hitta dem på tangentbordet. Det resulterade i att du hade svårt att ägna tid åt de andra delarna i skrivprocessen, högnivåprocesserna, som att planera innehåll och hålla den röda tråden. När du lyckades skriva längre texter och texter med bättre läsflyt, berodde det till stor del på att du hade automatiserat lågnivåprocesserna och tack vare det lyckats frigöra arbetsminne för högnivåprocesserna.

En förklaring till att personer med skrivsvårigheter har svårt att skriva är bland annat att de har arbetsminnet fullt av lågnivåproces­ser, som stavning och meningsbyggnad, och följderna är desamma; de har svårt att ägna hjärnkraft åt att planera innehållet, hålla den röda tråden etcetera. Det här känner förstås alla igen som skriver på ett språk de inte behärskar.

Övergripande planering, textens idé och redigering av innehållet kräver mycket arbetsminne. Dyslektikern fyller hela sitt arbetsminne med ordnivån. För den skicklige skribenten utan läs- och skrivsvårig­heter är det tvärtom, han/hon lägger energin på de mer övergripande planerna och den övergripande redigeringen.

”Om jag skulle be dig att skriva en berättelse, skulle du pausa ganska mycket i början, när du funderade på vad du skulle skriva. Sen skulle pauserna minska och plana ut. Du skulle skriva på av bara tusan och när du kommer till slutet av texten, skulle pauserna öka igen. Du skulle läsa igenom texten; antingen skulle du läsa igenom den struk­turerat eller koncentrera dig på olika saker. Du skulle fundera på om du fick till den där poängen och blev berättelsen som du hade tänkt den.” Så förklarade lundaforskaren Åsa Wengelin skrivprocessen när jag intervjuade henne.

Hur använder du då pauserna? Svaret är att det beror på var i processen du befinner dig. Om du är i flow och vet vad som ska stå i texten, gör du färre pauser, jämfört med om du upptäcker att din plan inte håller. Då fylls arbetsminnet av kritiska tankar och du söker efter alternativ. Ibland fortsätter du att skriva, men eftersom dina kritiska tankar konkurrerar med skrivprocessen, ökar pausernas längd. Problemet är att hjärnan bara kan göra en sak i taget medvetet, om det inte är automatiserat.

Du kan också använda pauserna för att gå igenom det du precis har skrivit, fundera på fortsättningen av texten eller om en mellanrubrik måste ändras för att texten har ändrat inriktning eller …

Att skriva är en komplex och lättstörd process, för det handlar ju inte om att översätta några på förhand utformade idéer – till text. Arbetet går ut på att både skapa och skräddarsy innehållet så att det passar målgruppens behov.

”You write to transform your abstract thoughts into concrete ones”, skriver Ronald Kellogg, amerikansk professor i psykologi. Hans engelske kollega David Gailbraith formulerar det så här i Cognitive Models of Writing: ”Writing is as much a matter of discovering or inventing the thought to be expressed in the text as it is a matter of expressing it in an appropriate and convincing way.”

Det handlar med andra ord om en komplex och lättstörd process, där många delar av hjärnan samarbetar. Risken för kognitiv överbe­lastning är alltid närvarande och ibland kraschar arbetsminnet.

En vanlig modell av skrivprocessen ser ut så här:

Planera – vilket inkluderar att skapa idéer, organisera materialet samt sätta kommunikativa och retoriska mål.

Översätta planen till text – en process som omvandlar idékoncep­tet till språklig form.

Granska/revidera – vilket inkluderar läsning och redigering.

Modellen togs fram år 1980 och den forskning som har gjorts senare av vuxnas skriv­process innehåller på ett eller annat sätt de här tre momenten plus kanske något mer.

Ny forskning har tittat på vilka delar som kräver mer eller mindre av arbetsminnets kapacitet hos olika skribenter.

Tidigare trodde man att de som skriver gjorde momenten i tre steg, men idag vet vi att de växlar mellan dem. Sarah Randsdell, pro­fessor och kognitionsforskare skriver: ”Rather than following a series of steps – first planning, then writing, then revising – good writers do all three nearly simultaneously … The best writers move around a lot, and at any given moment there is a high probability of them doing any of these things.”

Att planera innan du börjar skriva bidrar till att minska den kogni­tiva belastningen, konstaterar forskningen. Förklaringen är att när du skriver ner vad texten ska innehålla och i vilken ordning den ska pre­senteras för läsaren, lägger du ner mindre energi på att planera inne­hållet när du skriver. Du kan med andra ord fokusera din begränsade hjärnkraft – i arbetsminnet – till att uttrycka idén i ord.

De som arbetar enligt den här modellen reviderar, inte oväntat, mindre när texten växer fram. De som planerar innan får färre idéer när de skriver, och de som inte gör det får fler idéer samtidigt som de skriver.

Jag har skaffat mig viss rutin och föredrar att planera innan jag skriver, när det gäller längre texter eller ett område jag inte behärskar. Jag blir klar snabbare när jag inte behöver möblera om i texten, för att det dyker upp nya idéer i för stor omfattning.

Planering är också en effektiv kur vid skrivkramp.

När du planerar på det här sättet, har du skaffat dig ett externt minne. Det vanligaste är att skriva en lista på datorn i punktform. Men jag föredrar att använda post-it-lappar. Jag skriver ner olika idéer och tankar i form av korta meningar eller ord, och bara en punkt per lapp.

En fördel är förstås att det är lätt att flytta omkring lapparna för att bygga den text eller historia du ska berätta. Det är enkelt att ändra ordningen på dem och kolla hur det skulle bli om du börjar med den här lappen i mitten istället; hur kommer de andra lapparna att pla­ceras då och hur skulle det påverka läsarna. Det är förstås lika lätt att lägga till eller ta bort lappar.

Du kan med hjälp av lapparna berätta hur du har tänkt och få respons från någon annan. Du kan använda olika färger på lapparna för att se hur du ska placera ut nyckelargument i artikeln, webbtexten, talet eller filmmanuset.

Du skapar texten/historien, får idéer och är redan igång med skri­vandet mentalt. På mina utbildningar brukar vi skapa texter på det här sättet. En man som arbetar med PR sa att han för första gången insåg att han skulle kunna skriva den bok han tänkt på.

Post-it-lappar är ett sätt. Ett annat är mindmaps, som jag också använder, och det finns förstås flera sätt.

Problemet är arbetsminnet. Lösningen är att överlista det. Försök att hitta något som pas­sar just dig.

Att text tar tid vet alla som skriver. Och att det finns fler än ett sätt att försöka komma fram till hur lång tid det tar, visar följande sanna lilla historia. En av mina tidigare uppdragsgivare, ett företag som gjorde multimediaproduktioner, hade fått nytt kapital och en ny vd. Han hade tidigare arbetat som vd i ett dotterbolag som ingick i en välkänd industrikoncern.

Nu ville han träffa mig och diskutera min offert, som han tyckte var för hög. Han var övertygad om att han hade hittat den perfekta metoden för att uppskatta hur lång tid det skulle ta att skriva ett manus till en interaktiv utbildning. Han spände ögonen i mig och frågade: ”Hur många tecken skriver du per minut?” Han trodde att det var möjligt att jämföra skrivarbete med att dra i en bult. Att det tar lika lång tid att skriva en text som det tar att trycka ner tangenterna. Men att skriv­processen är så enkel, är det förstås inte många som tror.

Artikeln är en bearbetning av texten i Tomas Dalströms nya, omarbetade ”Bäst i text – Läseboken/Skrivboken”.